Nov 12, 2010

När Do ville bli den viktigaste :D

სხვა სასაცილო მოთხრობა ჩემი შვედურის სწავლის პერიოდიდან :D :D

"Musik - är allting i mitt liv och är själv livet för mig. Min mor brukade säga "Du kunde inte prata och skriva än, men du kunde spela på flera musikinstrument och läsa noter. Jag visste att du skulle bli världens bästa kompositör ".

I skolan tänkte alla att jag var ett "svårt" barn. Jag ville inte läsa några andra ämnen än musik. Det var mitt favorit ämne! Jag hade inte vänner och jag behövde inte det. Jag var ensam bland människor, de förstod mig inte och jag förstod inte dem.

När jag fyllde 8 år, började jag studera på Musikhögskolan i staden B. Hela dagarna läste jag musikteori, lyssnade på musik och skrev egen. Musik var den enda verkliga oceanen där jag ville simma. På musikskolan fick jag vänner, som kunde förstå mig. Vi diskuterade musik, komposition och slutligen kunde jag verkligen skriva vacker musik.

På konservatoriet hade jag studerat 10 år och var den bästa studenten. Jag gav många konserter och min musik var känd i hela värden. Efter flera år hade jag min egen orkester som spelade min musik. Alla biljetter var utsålda till mina föreställningar 2-3 år förväg. Journalister skrev bra recensioner i tidningar. Javisst var jag mycket liklig, jag gjorde mitt äskade jobb, hade lycklig de bästa vänner som hjälpte mig och alltid var nära.

En dag, när jag gav en konsert i staden B, var min musik inte vacker. Plötslig fick jag dåliga recensioner. Jag blev ledsen och visste inte vad som hände. Min musik var alltid så skön men den dagen var det bara allt utom musik. Jag tittade på noterna och blev förvånad: det var inte mina noter! På alla platser där noten "Do" skulle vara, var bara en stor rymd. "Vad konstigt" - tänkte jag och bestämde mig för att prata med mina vänner. Oh, jag har inte sagt deras namn ännu. Deras namn var: Do, Re, Mi, Fa, Sol, La, Si.

Alla var på mötet. Som jag förstod var Do arg på alla. Hon trodde sig vara den viktigaste noten i hela musiken bara hon och inga andra. "Du måste välja mellan mig och alla andra" sade hon till mig. "Hur kan musiken skrivas bara med en not? "tänkte jag. Det skulle inte vara musik, utan bara ett ljud. Jag fortsatte skriva musiken med 6 noter, men den tappade sin charm. Det var inte så vackert som brukade vara. Så småningom bestämde sig mina andra vänner för att lämna mig. De sade sig vara trötta. "Vi har gjort så mycket för dig. Vi har alltid varit exakt i den ordning som du placerade oss på pappret och det måste sluta av! Vi vill vara i fred och göra vad vi vill! "Då förstod jag att jag var förlorad. "Hur kan jag skriva musik om alla noter har lämnat mig?" Jag har försökt utan noten, musik var i mitt huvud och hjärta.

Vänta lite, någon öppnar dörren till mitt rum. Oh, jag har glömt, det är dags för min Electrohock behandling. Min läkare har lovat mig att om jag gör den behandlingen ska mina vänner komma tillbaka och jag kan skriva musik.

Konstigt, ibland kan jag inte komma ihåg deras namn …."

1 comment:

Keti said...

ამ მოთხრობებს ვერ ვკითხულობ. გუგლი თარგმნის ნეტა? ვნახავ აბა... :)